Historien om en våra viktigaste arkitekter, men också om arkitekturen och samhället i stort. Lisa Marie Mannfolk Eklund har läst den fyra kilo tunga boken om Sigurd Lewerentz och är inte besviken.
Förlåt, men jag måste. Det går inte att inte tänka på Dorothy Parkers peppiga “This is not a novel to be tossed aside gently. It should be thrown with great force”, när man ser Arkdes Kieran Long hålla det massiva praktverket Sigurd Lewerentz – dödens och livets arkitekt (Arkdes, Park Book) i handen på serveringen utanför museet. För det kräver rejält med kraft för att ens hålla den här boken med hyggligt rak arm. Den väger fyra kilo, det är tungt, och Kieran är knappast den biffigaste mannen i Stockholm. Därmed inte sagt att ni borde slänga boken någonstans överhuvudtaget. Förutom möjligen ned i soffan för att sedan göra den sällis, som jag gör nu.
”Det får vara upp till var och en om det uppfattas som en uppförsbacke eller tvärtom ovanligt bjussigt”
Om ni någonsin har funderat på huruvida folk som kan något om arkitektur tycker att Lewerentz är viktig, så kan ni sluta fundera nu. Jag tror att vi sitter med facit. Författarna till boken är inte intresserade av att plocka russinen ur kakan, som Kieran Long skriver i sitt förord, utan av att ge en fullödig bild av Lewerentz liv och praktik. Vi får säga att de lyckas. Här får man hela limpan. Eller faktiskt, hela bageriet med ugn, förkläde och mjöldamm inkluderat. Det får vara upp till var och en om det uppfattas som en uppförsbacke eller tvärtom ovanligt bjussigt. Ni gissar säkert min ståndpunkt. Oavsett så är Johan Örns texter lättlästa och engagerande, och det slösande rika bildmaterialet, bland annat nytagna fotografier av Johan Dehlin, en guldgruva.
”Arkitektur kan vara konst, vardag, himmel och helvete i en skön mix”
Jag är inte enig med Mona Sahlin så där på daglig basis men ibland är det häftigt att betala skatt. Hej, Arkdes – ta en hundralapp till och tvångsdistribuera den här boken till alla medborgare. Ärligt talat så har vi nog mer nytta av den än Om krisen eller kriget kommer. Berättelsen om arkitektur och formgivning är i bästa fall berättelsen om ett samhälle och om samtiden, inte bara om en person eller några hus utslängda här och var. Men arkitektur handlar också om skönhet, om förståelsen för symbolers vikt och om att välja det allra bästa för sina medmänniskor, oavsett om de lever nu eller om hundra år. Arkitektur kan vara konst, vardag, himmel och helvete i en skön mix. Det är så himla fint, och vi är alla inbjudna. Och nej, jag har inte lusläst varje rad på de 700 sidorna än men jag har ju sommaren, och livet, på mig.
Utställningen om Sigurd Lewerentz, med utställningsarkitektur av Caruso St John Architects, öppnar i höst på Arkdes. Att döma av smygtitten vi fick kommer den definitivt att vara värd ett besök.