Vi har läst boken Tidstypiska kök och bad 1880-2000 och fascineras av såväl gungande badkar som rappt berättande om samhällsutveckling genom en kavalkad av historiska kök och badrum.
Nytt år, nytt du? Kanske det, men troligen är det inget större fel på dig så måhända bättre med en finjustering bara. Man vill ju inte vara den som slänger ut barnet med badvattnet, vilket helt osökt får mig att tänka på boken Tidstypiska Kök och bad 1880-2000 (Svensk Byggtjänst) som kom strax före jul. Här finns rikligt med badvatten i både faktisk och metaforisk mening: På sidorna samsas exempelvis alla möjliga typer av badkar (min favorit är det man ska gunga fram och tillbaka för att på så sätt simulera havsvågor) med den historiska utveckling med hygienföreskrifter, politisk ambition och tekniska landvinningar som sakta men säkert lyfte Lort-Sverige ur smutsen.
Med en titel så torr att bara en mor skulle älska den och ett omslag som knappast skriker högst i hyllan kan man tro att boken är en riktig tråkmåns. Inget kan vara mer felaktigt. Det här är kul. Okej, det kräver att man gillar historia, samhällsutveckling och planritningar. Men vem gör inte det? Nu kör vi.
”Ibland känns det som att titta på pilsnerfilm.”
De tre författarna, Cecilia Björk, Gustav Bergström och Laila Reppen, har full koll på läget och är dessutom ganska rappa berättare. Ibland känns det som att titta på pilsnerfilm. Att vara informativ och detaljrik utan att helt förvandlas till en tröttsam kalenderbitare är inte det lättaste men de lyckas kombinera de stora dragen med att samtidigt introducera sådana små godbitar som ovan nämnda gungbadkar från 1880-talet och 1970-talets ljuvligt namnsatta sanitetsporslinskulörer – Curry, Mossgrön, Topas och Kristallbrun – för att ta två exempel som lyfter hela kalaset från akademisk genomgång till spännande läsning.
Fint och rikligt illustrerad med både ritningar, planer och foton. Funkar tipptopp i hyllan både som underhållning och referensmaterial. Folkbildning när den är som bäst.