Arkitektkontoret Unparelld’arquitectes fick i uppdrag att skapa något av ett halvt hus. Resultatet blev en upplyst fasad och en konsert.
Foto: Jose Hevia
Små städer och byar avlöser varandra i spanska Katalonien. Nästan ända uppe i landets högraste hörn ligger staden Olot som också brukar kallas för vulkanernas stad. Här ligger nämligen fyra vulkaner: Montsacopa, Montolivet, Garrinada och Bisaroques.
Det är inte bara naturen som lockar, utan Olot har också ett anrikt arkitektur- och designuniversitet inhyst i klostret Claustre del Carme. Än i dag utbildas inredningsarkitekter, arkitekter och grafiska formgivare här. Men trots sitt kulturarv står en del fastigheter tomma i stadskärnan. När en väg skulle få en ny dragning fick ett hus intill Turakyrkan helt enkelt ge vika. Men bara delvis. Halva huset sparades.
– Jag kan oroa mig för hur kommunen tänker kring stadens gamla byggnader. Många rivs i stället för att renoveras, säger arkitekten Eduard Callís på arkitektkontoret Unparelld’arquitectes.
På flera ställen har de tomma ytorna som lämnats kvar blivit improviserade parkeringar eller något annat oidentifierbart. På platsen vid Turakyrkan fick arkitektkontoret Unparelld’arquitectes i uppdrag av kommunen att bland annat lägga en ny trottoar på platsen och se till att de bärande elementen som lämnats kvar blev vattentäta. Efter hand omformulerades projektet och de fick i stället fundera på vad de kunde göra med den del av huset som stod kvar: väggen och de fyra bärande elementen som vette mot kyrkan.
”Slutligen bestämde vi oss för att satsa allt på fasaden”
– Vi funderade mycket på hur vi skulle göra. På platsen hade det plötsligt blivit ett litet torg som vette mot kyrkan. Slutligen bestämde vi oss för att satsa allt på fasaden, säger Eduard Callís.
I Olot finns många små kapell som används för religiösa utsmyckningar men en del har också blivit små butiker och andra försäljningsställen. Många av dem är dessutom inbyggda som en del av fasaden och det här blev en inspirationskälla för arkitekterna.
”Konstnären Quim Domene tog fram gamla textilmönster från stadens arkiv som vi använde i fasaden”
De använde sig av ihåligt tegel och glas. De bärande elementen är fortfarande synliga och utgör stommen för en serie med tre valv och fyra nischer i den nya fasaden.
– Konstnären Quim Domene tog fram gamla textilmönster från stadens arkiv som vi använde i fasaden och som blir ett minne av stadens historia, säger Eduard Callís.
Platsen har fått en helt ny karaktär med sin inbjudande, upplysta fasad. Den definierar platsen men ger samtidigt en känsla av att vara oavslutad. Kanske är det just det som lockar invånarna att verkligen ta den i anspråk. Faktum är att när projektet väl stod klart tog det inte lång tid förrän den första konserten hölls på torget.
– De arrangerade en middag och dukade med långbord, säger Eduard Callís.
Kan det bli bättre?
Publicerad i Tidskriften Rum nr 11-2020