Bo i ett palazzo inrett av stjärndesignern Dorothée Meilichzon, mitt i Venedig – ja, tack. Vem skulle inte vilja checka in på stilmässigt klanderfria hotellet Il Palazzo Experimental?
Foto: Karel Balas
”Venedig är som att äta en hel ask med likörfyllda chokladbitar”, kommenterade Truman Capote på sin tid. Det rosa ljuset, de raska båtarna, de vindlande gångarna fram till häpnadsväckande byggnader. Kan det bli mäktigare? Mer magiskt? Svaret är tydligen ja. I juni förra året öppnade nämligen Il Palazzo Experimental i det bedårande gamla renässanspalatset Ca Molin som brukade vara sjötransportföretaget Adriaticas högkvarter fram tills att de stängde. Loggan står fortfarande på fasaden. Byggnaden ligger i Dorsoduro, nära godbitar som Guggenheim Collection och Galleria dell’Academia, och har två ingångar, en från Giudecca-kanalen och en från en privat pir på Rio del Ognissanti. Förtjusande, vad annars?
”Det är färgglatt, elegant, ombonat och påkostat”
När det gäller hotell är utmaningen ofta att balansera drömmen besökarna upplever med verkligheten för dem som ska jobba där. The experimental Group, som står bakom hotellet, grundades för tolv år sedan av tre barndomsvänner som ville erbjuda otroliga upplevelser till en allt mer kräsen publik. De vet att location bara är början på äventyret. Och de visste också att Dorothée Meilichzon, som de arbetat med flera gånger tidigare, var en bra fortsättning. En grundlig research och en vilja att knyta samman etablissemanget med staden ligger som grund för konceptet.
– Vi har sparat så många av de existerande arkitekturelementen vi kunde från palatset: balkarna, takhöjden, galleriet, de fantastiska gotiska fönstren och de dubbla trädörrarna exempelvis, berättar Dorothée Meilichzon.
– Och vi försökte förstärka de venetianska influenserna med den symmetriska arkitekturen, marmorn, ränderna i alla möjliga olika former, gothique fleuri-mönstret och färger inspirerade av lagunen och de venetianska fasaderna, fortsätter hon.
”Återkommande teman är de mjuka valvbågarna, inspirerade av en av stadens stora arkitekter Andrea Palladio, de pigga materialmötena och färgkombinationerna som hanteras med fingertoppskänsla.”
Resultatet är både en modern tolkning av staden och en vidareutveckling av Dorothée Meilichzons egen estetik, synlig i hennes tidigare projekt. Det är färgglatt, elegant, ombonat och påkostat samtidigt som det är odiskutabelt samtida, vilket ger en fin kontrast till den äldre byggnaden. Återkommande teman är de mjuka valvbågarna, inspirerade av en av stadens stora arkitekter Andrea Palladio, de pigga materialmötena och färgkombinationerna som hanteras med fingertoppskänsla.
Förutom de 32 rummen och sviterna finns naturligtvis även en restaurang, Atriatica, och en bar, Experimental Cocktail Club Venice.
– Restaurangen ligger på markplanet med en bardisk med vin, spritz och möjlighet att äta cicchetti. I bakre delen av lokalen finns ett öppet kök med en stor disk framför. Dekoren är tidlös med stora sidobord i marmor, några lit bateau-formade möbler, rikligt med textilier, möbler med antik touch, terrazzo scarpa och ett ljusgrönt tak inspirerat av lagunen. När det gäller cocktailbaren bad jag min vän Christina Celestino, som är arkitekt, att ta hand om den för att skapa en annan venetiansk atmosfär, säger Dorothée Meilichzon.
Och som ni förstår är atmosfär sannerligen ingen bristvara här, vare sig på Il Palazzo Experimental eller i Venedig som helhet. Alla hotell som frestas slå upp sina portar på en av Europas vackraste och mest mytomspunna platser får finna sig i att ständigt jämföras med staden själv. Det är bara att gratulera The Experimental Group till ett väl utfört arbete.
Publicerad i Tidskriften Rum nr 7-2020