Vi kliver in i fabriken på Bovalls dörrbyggeri där systrarna Gustafsson styr med fokus på kvalitet och ansvarsfull produktion.
Foto: Andy Liffner
Det blåser inte lika mycket som det gjorde i går. Och tur är väl det, för plötsligt har vi klättrat ut genom ett av fabrikens fönster och promenerar omkring på taket. Utsikten är bedårande: havet åt ena hållet och skog och berg åt andra. En par meter bort bor dörrbyggeriets bin i sin kupa. De sover nog nu. Till frukost nästa morgon får jag chans att smaka på deras honung.
Bovalls dörrbyggeri har funnits sedan systrarna Eva och Inger Gustafssons farfar Bengt grundade företaget på 1940-talet. Och släkten har arbetat med trä längre än så. Här finns inga dåliga halvfabrikat, ohållbart odlade träslag eller slarvigt tillverkade produkter. Det kommer helt enkelt inte på tal. Vi promenerar runt i fabriken i Bovallstrand på Västkusten och ser tillverkning av både de lite enklare produkterna och de verkliga mästerproven. Här jobbar folk med koll. De slår med gummiklubban. Exakt så hårt som behövs. Möjligheterna till specialdesign är, om inte oändliga, så i alla fall rejäla.
– Den samlade erfarenheten när det gäller trä är väldigt stor. De som jobbar här är utbildade i trä, till skillnad från oss två tomtar som driver det, skämtar Eva Gustafsson.
– Det kan bli ganska roligt när vi tycker oss ha kommit på någon bra idé, och de säger ”det går inte” och vi säger ”vi provar ändå”. Det funkar inte. Men sedan fortsätter de att jobba och till slut kommer de till oss och säger ”men om vi gör så här så ser det likadant ut men håller!”. Det har hänt, fortsätter hon.
”De som jobbar här är utbildade i trä, till skillnad från oss två tomtar som driver det”
Man behöver bara tillbringa fem minuter med Eva och Inger Gustafsson för att förstå att de satsar hundra procent på sitt företag. Här finns omsorg, innovationslusta och viljan att leverera det allra bästa. Och en massa humor. Sådant kan ju behövas när man driver ett litet företag. Förra året var tufft. Nu vill de uppvakta fler arkitekter. De pratar om sitt hållbarhetsengagemang, sin vilja till kundanpassade lösningar och att tillverka utan fusk. De föddes in i branschen. Kallades in av föräldrarna som sommarjobbare när de var små. Städade fabriken.
– Det var jätteobehagligt många gånger. Vi var mörkrädda och det var ett tung jobb. Vi hade industridammsugare och sopade först. Då hade vi sopskyffel och skottkärra. Det är stora lokaler med massor med saker överallt och man hör ingenting när dammsugaren är påslagen. Vem som helst kan hoppa fram bakom ett hörn. Sedan fick man stötar hela tiden, särskilt vid putsmaskinen. Men det skulle göras, säger Inger Gustafsson.
Det finns inte så många små dörrbyggerier kvar i Sverige, Eva uppskattar högst tio. Det är ett komplicerat hantverk och det är dyrt att ha virke magasinerat. Vi går omkring och tittar på Bovalls virke. Allt är FSC-märkt, något annat vore otänkbart för systrarna. Det finns flera olika träsorter. De försöker lära oss att se skillnad på ek, ask, freijo, valnöt, furu. Jag befarar att allt går in genom ena örat och ut genom det andra. Fast doften är oförglömlig.
”När vi tog över ville vi veta mer om ursprunget på de träsorter vi köpte. Och en leverantör sa åt oss att sluta grotta i det. Det var då vi började på allvar”
– Folk arbetar inte med virkesmagasin som vi gör. Många dörrföretag beställer en färdig stomme från ett låglöneland som de sedan lägger färg eller faner på. Det är så de flesta dörrtillverkarna i Sverige gör i dag, och de dörrarna behövs också men våra är roligare att titta på, konstaterar Inger Gustafsson.
– Det är svårt och komplicerat att köpa in virke som vi gör. Det kräver väldigt mycket plats och ganska mycket kapital. Vissa träslag behöver vi vara ute ett år i förväg med att köpa. Och vissa träslag har vi letat efter i tio år för att kunna köpa på rätt sätt. Man får ha lite tålamod.Det är inte just-in-time som gäller, säger Eva Gustafsson.
Det är en, i vissa aspekter, gammaldags bransch systrarna har valt. Även om de själva skickar sina anställda på LEAN-utbildning och ständigt jobbar vidare med digitaliseringen så går förändringar långsamt, och de har mer än en gång ifrågasatts för sitt miljöengagemang. Tydligen omsätter den illegala handeln med virke mer än världens droghandel. Perspektivet är svindlande. Initiativet Studio Bovallstrand, som de också håller i, ordnar bland annat föreläsningar i ämnet hållbarhet.
– När vi tog över ville vi veta mer om ursprunget på de träsorter vi köpte. Och en leverantör sa åt oss att sluta grotta i det, berätta Inger Gustafsson.
– Det var då vi började på allvar, fyller Eva i.
Det lär knappast förvåna någon som träffat dem. Det sista vi kollar på innan vi lämnar fabriksbyggnaden är alla de nytillverkade dörrarna som är på väg ut i världen. I många olika utföranden. Noggrant inpackade för att klara transporten till sina nya hem. Sedan är det dags att lämna Bovalls dörrbyggeri. Utan att våga sig på det där doppet i havet som Eva vurmar för året runt.
Publicerad i Tidskriften Rum nr 4-2020