Dokumentärfilmaren Sven Blume lyckas med sin film om arkitekten Carl Nyrén både väcka de stora frågorna och fånga de små detaljerna.
Hur väl känner man någonsin en annan människa? Tanken svindlar. Jag minns fortfarande ögonblicket som barn då jag för första gången på allvar insåg att mina familjemedlemmar inte var fysiskt sammanbundna med mig genom magiska rötter eller tentakler under plastgolvet. Vi var alla avgränsade subjekt. Håll i hatten – i dag hugger vi som ni märker in på de stora frågorna. Dock inte helt oprovocerat. Dokumentärfilmaren Sven Blumes film om sin morfar, arkitekten Carl Nyrén, puffar oss obevekligt åt det hållet. Utgångspunkten för Det krokiga och det raka – en film om arkitekten Carl Nyrén är egentligen Sven Blumes ointresse för arkitektur. Jag hör hur ni, arkitekturälskare, häpet drar efter andan. Får man ens vara ointresserad av arkitekter och deras samhällsbyggande?
”Det blir en crash course i Carl Nyréns skapande; vi besöker både underbara Villa Nyrén i Bromma, stugan i Fjällnäs och flera av de stora uppdrag han jobbade med under karriären”
Kanske inte. För knappt har Sven Blume beklagat att han saknar en avgörande bit i pusslet som är hans morfar förrän han ger sig ut kors och tvärs över landet för att uppsöka det Nyrénska oeuvre, för att få bitarna att falla på plats. Det blir en crash course i Carl Nyréns skapande; vi besöker både underbara Villa Nyrén i Bromma, stugan i Fjällnäs och flera av de stora uppdrag han jobbade med under karriären. Succéer som Västerortskyrkan i Vällingby, som fick en alldeles unik kärleksförklaring av Le Corbusier, blandas med debacle som anklagelserna om plagiat i och med församlingshemmet i Alingsås.
Så många intressanta hus, så lite tid. Genom äldre klipp kommer arkitekten själv till tals. Och däremellan lyckas filmskaparen berätta om sina minnen av den privata Carl Nyrén. Ibland sammanfaller de förtjusande, som i analysen av Immanuelskyrkan i Jönköping: ”En himmelsk lada. Eller är det en bastu han har ritat? Morfar Calle älskade att basta.” Han älskade visst också att dansa och gå på maskerad, och var en citatmaskin av rang: ”Linoleum är inget heligt golv”, utbrast han som förklaring till varför församlingen borde öppna plånboken för det eleganta, och säkerligen heliga, marmor- och klinkergolvet han ritat till ovan nämnda kyrka i Jönköping. Och i ett annat sammanhang – ”Man måste vara medveten om den svenska fattigdomens betydelse […] Man måste göra mycket enkla hus. Och de måste vara billiga. I vilket fall måste de se mycket billiga ut.” Bra rutet. Dessutom hade han visst omvittnat snygga ben.
Jag uppskattar det lite fragmentariska och personligt hållna. Det breda greppet och den omöjliga premissen att reda ut ett liv i efterhand. Och insikten om att en människa inte går att sammanfatta på en timme men att det inte ska hindra en från att försöka förstå.
Det krokiga och det raka – en film om arkitekten Carl Nyrén har SVT-premiär på långfredagen 2 april kl 20.00 K-special och kommer också att ligga på SVT Play.