Massproductions chefsdesigner vann årets Bruno Mathssonpris. Tidskriften Rum åkte till Småland för att kolla på utställningen Chris Martin in Five Designs, skratta åt knasiga konstruktioner och
gratulera formgivaren.
Det är höst när vi återbesöker Vandalorum. Ett år sedan sist. Rums chefredaktör Cecilia Öfverholm är aningens orolig för att vi ska ha tagit med oss corona från huvudstaden.
– Tänk om vi utplånar alla här! Tänk om vi utplånar Hedvig, viskar hon.
Hedvig Hedqvist, som är med i Bruno Mathssonprisets jury, verkar inte vara i närheten av att utplånas. Hon verkar förtjust.
– Herr Martin har vi haft våra ögon på väldigt länge, säger hon.
Herr Martin står bredvid. Han verkar i ärlighetens namn också förtjust. Sedan försvinner han ett tag, och medan han får svara på sportfrågan ”hur känns det?” framför ett filmteam tittar vi på utställningen. Den är liten men bedårande, precis som Massproductions produktkatalog. Man kommer nära möblerna trots att de egentligen inte är på plats. Vandalorum ville inte visa produkter, de ville att Chris Martin skulle bjuda på något annat. Det gör han. Vi får följa med till sömniga brittiska staden Cuffley, där allt började, och stifta bekantskap med formgivning som inte fungerar.
– Det här är inte bra design, kommenterar Chris Martin sin kombinerade tältryggsäck. Han är då tonåring och har just börjat fundera på det här med konstruktion.
Han är generös med bilder ur sitt arkiv och ganska sträng mot sitt yngre jag. Men sådant kan man ju kosta på sig när man vinner priser. Flera dysfunktionella stolar passerar revy, och sedan några som fungerar. Svenska CBI plockar upp stringenta examensarbetet från Royal College of Art i London.
– Jag gjorde mig redo för obegränsad rikedom, men sålde inte en enda stol.
Nu är vi också förtjusta. En underhållande designer – mycket ska man höra innan öronen trillar av. Vi serveras berättelsen om den magiska faxmaskinen som kopplade ihop London med Stockholm och Chris Martin med begåvningarna Thomas Sandell och Thomas Eriksson. Vi får följa med in bakom kulisserna på Ikea. Och sedan gullas det med husguden Jasper Morrison så klart.
– Jasper var en trevlig omväxling till cigaretter och sponken.
Citatet ovan är nästan lika underhållande när det inte rycks ur sitt sammanhang. Chris Martin jobbade på reklambyrå med modellbyggande och löste företrädesvis problem för alkohol- och tobaksföretag när designern Morrison kom in i hans liv. Som ett yrväder en aprilafton, får man förmoda.
Massproductions tillverkar spänstiga prylar. Men Chris Martin är också duktig på att påminna oss om att det finns personer, erfarenheter och humor bakom den mest avskalade design.
– Om du väljer rätt problem och löser dem på ett bra sätt så får du en bra produkt, konstaterar han.
Förmodligen är även ni förtjusta.
Publicerad i Tidskriften Rum nr 11-2020