Tidskriften Rum mötte Fritz Hansens designchef Christian Andersen. Det blev ett samtal om den halvt bortglömda designern Paul McCobb, gammal plast och hur god design är viktigare än försäljningssiffror.
Låt oss börja med er kollektion med McCobb-möbler. Varför är du så pepp på Paul McCobb?
– Det enkla svaret är att han är den glömda hjälten från den amerikanska 1950-talsscenen. Flera faktorer hindrade honom från att bli lika ihågkommen som vissa av de samtida kollegorna, som exempelvis paret Eames. Han dog ung och stannade i USA hela sitt liv där han jobbade med lokala tillverkare som drabbades hårt under krisen på 1970-talet och försvann. Men jag anser att han, på sin tid, var den mest demokratiska designern ur sin generation. Och det passar oss bra.
Vad har hänt nu då?
– Jag träffade Mark Masiello från Form Portfolios för tre eller fyra år sedan i Milano och konversationen styrdes mot Paul McCobb och jag hoppade nästan ur stolen. Jag har känt till McCobb sedan jag studerade design, läste om honom och om det där kända fotot från Playboy Magazine där en massa berömda designer syns men inte han, för han var för bakfull för att dyka upp. Jag såg en karaktär från serien Mad Men framför mig.
”Han var inte akademisk utan självlärd. Det svarta fåret”
Varför är Paul McCobb en bra match för Fritz Hansen?
– Vi brukar inte plocka in enskilda möbler från designer, så här var vi tvungna att gräva lite djupare för att se vad hans produkter kunde göra för oss. Det handlar både om kontext och kontrast. Många av våra produkter är mycket skulpturala, det är en del av vårt dna med Svanen, Ägget och alla de där. Det kan bli aningens fullt om man placerar många sådana möbler i samma rum. Min tanke med McCobbs Planner-kollektion är att den har ett lugn som fungerar som en paus i vårt universum. Vi saknade också några lite mer tillgängliga möbler.
Det är ett strategiskt beslut alltså?
– Delvis. Kollektionen fyller ett hål i vårt utbud men när det gäller designen är hans möbler eviga; de kunde ha designats i går, för flera hundra år sedan eller på 1940-talet när de faktiskt designades. Han var en bit som saknades i vårt pussel.
Hur går det till när ni väljer vilka möbler från Paul McCobb som kommer att finnas hos er?
– Det finns 350 produkter och vissa är inte alls relevanta för oss. Jag dras mot de enklare
möblerna. Och vi behöver kunna anpassa dem till samtiden. Vi har exempelvis bytt ut travertin-stenen i bordsskivorna mot marmor. Travertin är för skört. Jag vill ha produkter i alla kategorier, och det finns i McCobb-kollektionen. Vi behöver ett bredare utbud för att kunna få en bredare kundkrets.
Har Paul McCobb många fans som bara väntar på att hans prylar ska komma i produktion igen?
– Jag vet faktiskt inte. Han har varit borta så länge. Han stod på toppen mellan 1949 och 1955. Då vann han den amerikanska utmärkelsen Designer of the Year fem år i rad.
Är det inte konstigt att någon som levde relativt nyligen kan vara så bortglömd?
– Jo. Det finns fortfarande människor som samlar, köper och säljer hans produkter. Och det finns de som forskar och skriver artiklar men amerikanska kritiker ser honom som ”designern som gjorde billiga möbler för folket”. Han var inte akademisk utan självlärd. Det svarta fåret.
”Jag tvekar inte att stoppa produkter där designen inte håller, även om de kanske skulle sälja”
Var Paul McCobb en typiskt amerikansk designer?
– Inte formmässigt men definitivt i hur han tillverkade och sålde sina produkter. Efter kriget ville alla amerikaner ha fred, välstånd, ett hus, 2,0 barn och ett bra jobb. Och då tillverkade han prisvärda möbler. Hans tajmning var perfekt. Hans formspråk är däremot delvis skandinaviskt, delvis Bauhaus, delvis italienskt.
Du gillar uppenbart Cobb-möblerna. Är det viktigt för dig att tycka om alla produkter ni säljer?
– Det viktigaste för oss är att skapa bra design. Vi vill att den ska sälja också, men det viktigaste är att designen håller. Jag tvekar inte att stoppa produkter där designen inte håller, även om de kanske skulle sälja.
Har det hänt?
– Ja, flera gånger.
Kan du ge exempel på det?
– Nej, nej! Men för oss är det viktigt att ha de rätta diskussionerna och det kokar alltid ned till design, inte huruvida vi skulle tjäna mer pengar. Vi har ändrat kurs det senaste året och försöker titta på andra branscher och utvecklas, inte bara vara en gammeldags möbeltillverkare.
Vart är ni på väg?
– Vi vill utveckla både vår egen värld och den omkring oss. Och vi vill ha ett bredare tilltal. Den yngre generationen är krävande. De frågar mycket. Intresset för hållbarhet har ökat. Många andra branscher har upplevt omvälvande förändringar men vår bransch ser ut som den brukar. Men det kommer en förändring. Kunderna ställer krav.
Jag tycker att skillnaden är märkbar bara de senaste åren.
– Ja, folk pratar om hållbarhet på ett helt annat sätt. Och agerar. Företag kan inte snacka skit utan måste vara transparenta när kunderna frågar.
”Ingen vill använda en usel produkt bara för att den är hållbar”
Är det lätt för er att svara?
– Ja. Men vi vill göra mer. Vi har uteslutit lim i de senaste tio produkterna vi lanserat. Man kan plocka isär allt. Plasten är återvunnen, aluminiumet är till 95 procent återvunnet. Det är inte svårt men det krävs långsiktigt engagemang.
Hur ser det ut?
– Hela kedjan måste vara intresserad av att göra ett bra jobb. I Skandinavien joggar många leverantörer på stället. De pratar om förändringar men det händer inte så mycket. Några av våra konkurrenter tillverkar stolar av återvunna fisknät. Fritz Hansen kan inte bidra på ett betydelsefull sätt där, så vad kan vi göra? Vi valde att göra en plaststol, tillsammans med Nendo, av återbrukat hushållsavfall, som yoghurtburkar och gamla rengöringsflaskor, i stället. Vi samlar ihop det i närheten av fabriken i Tyskland där vi tillverkar stolarna. Stålet är från gammal tågräls och aluminiumet återvunnet från läskburkar. Vi tar ett gigantiskt skutt här. I alla fall för oss. Vi vill visa kunderna att vi gör det bästa vi kan.
Räcker det?
– Jag vet inte. Jag tror det. Folk är smarta. Det enda vi som företag kan göra är att göra det bästa vi kan och vara transparenta.
Blir du som designchef trött på att behöva diskutera hållbarhet i stället för estetik?
– Nej, det går hand i hand. Ingen vill använda en usel produkt bara för att den är hållbar. I framtiden är det så självklart att allt är hållbart och cradle to cradle att vi inte ens behöver berätta om det i vårt marknadsföringsmaterial.
Publicerad i Tidskriften Rum nr 1-2020