Vi tar en digital kaffe med de roligaste och mest intressanta i arkitektur- och designvärlden. Den här veckan möter vi fotografen Alison De Mars som berättar om att ta en riktig pangbild, om detaljerna i en tallkotte och om att komma igång kreativt.
Foto ovan: Daniel Kwon och Alison De Mars
Hej Alison! Du har plåtat Tidskriften Rums senaste omslag och alla älskar det. Känns det i kroppen när du tagit en verklig pangbild?
– Jag ser ofta den färdiga bilden i huvudet när jag tar den, och vet precis vad jag kommer att vilja lyfta fram i efterarbetet. Och ja, jag kan bli alldeles till mig när jag plötsligt SER bilden framför mig, och fotograferar, och ser i kameradisplayen att ja, där ÄR den. Att bära runt på kameran då känns som att bära på en liten säck guld. Sedan kan lyckan ibland övergå i besvikelse när man väl tankat ned bilderna till datorn, tittar på dem med nya ögon och ser att det man först trodde var amazing ändå inte riktigt blev som man trodde. Å andra sidan kan en bild som kändes som en ren chansning i fotograferingsögonblicket visa sig vara helt fantastisk sedan.
”Jag kan bli alldeles till mig när jag plötsligt SER bilden framför mig”
Vad har du lärt dig nyligen?
– Hm, vad räknas som nyligen? För ett par år sedan började jag med akvarellmålning. Jag är inte där jag vill vara än, men jag älskar att varje målning lär mig hur mig hur mycket som helst om hur just vissa nyanser samspelar med varandra, hur länge man ska vänta med att låta ett lager torka innan man börjar måla nytt. Just nu är jag inne på extremt pilliga botaniska motiv, så det jag lär mig för tillfället är hur man får fram detaljerna hos en tallkotte.
”Det är nästan lite perverst hur man kan längta så mycket efter att rensa ogräs”
Vad är det roligaste som händer den här veckan?
– Att få tid att hänga på min kolonilott, som jag har strax utanför mitt hem. Det är nästan lite perverst hur man kan längta så mycket efter att rensa ogräs. Och det knäppaste är att jag nog hade sagt samma sak även om det inte var coronarestriktioner. AW eller ogräsrensning? Valet är enkelt.
Hur gör du för att komma igång kreativt? Har du något tips om man känner sig seg och oinspirerad någon dag?
– Som fotograf blir jag ofta bildtrött och tror att nu är jag slut som fotograf, lika bra att sälja allt och lägga av. Men jag vet innerst inne att jag bara behöver vila hjärnan en stund. En quick fix är att skriva morning pages. Metoden kommer från Julia Camerons bok The Artist’s Way och handlar om att, det första man gör på morgonen, fylla 3 A4-sidor med handskriven text. Inte tänka, inte värdera, bara låta orden flöda, även om det är rent ordbajseri. Någonstans halvvägs brukar något lossna och det kommer en massa tankar, idéer och ord. Det är lite magiskt, och är svårt att förklara, det måste liksom upplevas. Sedan är det också ganska jobbigt (speciellt om man är morgontrött) men så värt det, särskilt om man gör det till en vana. Och så är det alltid värt att sticka iväg och gå på en utställning eller ett museum, kanske något man inte tror är ens grej. Vips har man plötsligt hittat en bild som liksom gör något med en, får en att tänka på helt nya grejer.
Du får smyga in på vilken plåtning du vill i hela världen, i alla tider, vara en fluga på väggen hos vilken fotograf som helst, snoka hur mycket du vill bakom kulisserna. Vad/vem väljer du?
– Åh, jag önskar att jag fått hänga med på vilken som helst av Cooper & Gorfers resor till Grönland, Island och Färöarna när de gjorde sin Weather Diaries-serie. Så enormt vackra bilder på människor och landskap. Givetvis skulle jag också vilja smygkolla på hur de behandlar bilderna efteråt. Det de gör är ren magi.
Tack för kaffet, Alison!
