En espresso med … Emelie Thornadtsson - By RUM
Annons
Design

En espresso med … Emelie Thornadtsson

Vi tar en digital kaffe med de roligaste och mest intressanta i arkitektur- och designvärlden. Den här veckan möter vi Emelie Thornadtsson, keramikern som gillar att hålla ett högt tempo.

Annons

Hej Emelie! Dina verk har så mycket karaktär. Älskar dem! Hur mycket bestämmer leran och hur mycket bestämmer du?
– Jag är så himla otålig och jobbar så snabbt att varje verk måste gå att göra i ett svep. Jag väljer en lera som har samma egenskaper som jag själv, som kan jobba utifrån mina principer. Många gillar att lära sig leran och anpassa sig till den, men jag vill ha det tvärtom. Jag väljer ofta grova leror som innehåller mycket chamotte, det blir stabilt. Jag vill ha en lera som hänger med i mitt tempo. Att verken sedan blir egna karaktärer är inget jag kan hjälpa eller påverka. Det bara blir så, men det är ju helt fantastiskt!

”Jag är livrädd för maskiner och vill gärna jobba med händerna – och jag vill kunna bestämma själv”

I keramikstudion.

Hur hittade du fram till keramiken?
– Från början var jag bara intresserad av foto och att rita och måla, men jag gick estetisk linje på gymnasiet och då fick vi även prova keramik. Jag tänkte att jag inte var så intresserad men när vi satt där och testade väcktes ändå nyfikenheten. Sedan kom jag in på utbildningen Rumslig gestaltning på Mälardalens högskola och där jobbade vi med datorer och moodboards. Vi hade en enda praktiskt kurs, då gjorde vi en fågelholk. Jag slängdes in i en träverkstad och kände hur jag gick igång när jag fick skapa något med händerna. Det sitter i händerna för mig! Jag jobbade som dekoratör sedan men saknade att få skapa från grunden och keramiken måste ha funnits i bakhuvudet hela tiden. Jag är livrädd för maskiner och vill gärna jobba med händerna – och jag vill kunna bestämma själv. I praktiken älskar jag trä och metall men jag har inte tålamodet att jobba med de materialen, därför valde jag leran som är mer samarbetsvillig.

Emelies ljusstake bredvid glasskulptur av Hanna Hansdotter.

Vad ser du mest fram emot i år?
– Jag har haft en lång paus med keramiken och just tagit upp den igen, så nu är jag jättetaggad inför det nya året. Det ligger framför mig som ett oskrivet blad. Närmast ser jag fram emot min utställning på galleriet Kaolin i Stockholm tillsammans med Tove Tengå och Malwina Kleparska, som öppnar 20 februari. Vi fick otroligt kort tid, bara fyra veckor, på oss att jobba fram utställningen. Jag började från scratch eftersom jag har sålt alla mina gamla verk så det blir nya grejer, i ny tappningen, från mig. Men det var för kort tid att göra ett helt nytt koncept så jag jobbar med vaser och rutigt igen men gör det på ett nytt sätt. Eftersom vi hade så kort tid att förbereda oss kan lite vad som helst hända när jag öppnar ugnen i helgen!

”Jag vill ha en lera som hänger med i mitt tempo”

Det svartvitrutiga mönstret har blivit något av ett signum för Emelie Thornadtssons keramik.
Annons

Vad har du lärt dig nyligen?
– Det här är ju mitt comebackår med keramiken och jag har lärt mig så mycket om mig själv, hur jag tänker, känner och fungerar inom konsthantverket. Till utställningen jobbar jag i en annan, större skala än tidigare. Verken blir dubbelt så stora. Det kändes först väldigt ovant men efter bara ett par-tre dagar vande jag mig. Och nu är det som om det här alltid har varit min skala. Jag tittar på mina tidigare grejer och tycker att de ser så små ut.

Nu måste du välja. Din studio har tagits över av zombies. Du hinner bara rädda en enda grej. Vad? 
– Det här är en svår fråga. Jag fäster mig inte så mycket vid saker och är inte så bunden vid verktyg heller. Min första tanke var att säga ”ugnen” men den är ju så otymplig. Och inte är det min ugn heller! Den andra tanken är min stämpel som jag märker min keramik med. Har jag bara den med mig kan jag jobba var som helst.

Tack för kaffet, Emelie!

Annons