Vi tar en digital kaffe med de roligaste och mest intressanta i arkitektur- och designvärlden. Den här veckan möter vi keramikern och konstnären Fanny Schultz som precis har fått en nytändning på jobbet och jättegärna vill se ett spöke.
Hej Fanny! Vad är det roligaste som händer den här veckan?
– Jag säger två saker! Den ena är att jag har flyttat min verkstad och fått en nytändning på jobbet. Ni vet kanske att jag delar lokal med Linnéa Salmén och vi har bytt plats. Man hinner ju boa in sig ganska snabbt men nu fick vi ett ryck och bytte kontorsdel. Det är nyttigt. Och du vet känslan när man möblerar om – och det sitter perfekt. Man vill bara vara där och pyssla hela tiden. På ett lite mer personligt plan så var jag på en visning av en gård. Sedan packade vi in hela familjen i bilen och åkte ut till landet.
”Om jag bara rör mig i min trygghetszon så utvecklas jag inte”
Vad har du lärt dig nyligen?
– Jag försökte verkligen komma på en specifik grej men kom inte på något. Blev helt matt och tänkte: ”Jag kan inget.” Men jag är nybliven tvåbarnsmamma och kombinerar det med jobb, och det är inte alltid enkelt. Jag är väldigt prestationsdriven och har lätt att inte vara så där jättesnäll mot mig själv, så nu försöker jag lära mig att vara schysstare mot mig själv. Både på jobbet och hemma. Nu försöker jag släppa prestationsångesten och tro på att jag duger både som mamma och konstnär.
Vilket är det bästa misstag du någonsin gjort?
– Jag har en regel i mitt skapande, jag har ofta deadline och ska leverera saker till kunder och då kan jag inte freestyla så mycket, men jag har minst en dag i veckan då jag testar nya saker, min ”misslyckandedag”. Jag provar glasyrer, bränning, nya leror, nya infall i måleriet för att ge mig själv utrymme att utvecklas och hitta nya uttryck. De dagarna är jätteviktiga. Om jag bara rör mig i min trygghetszon så utvecklas jag inte. Ur de dagarna föds många idéer till en ny form, ett måleri, en färgkombination. Det gör att jag hela tiden tycker att jobbet är kul, och där finns en hel del jag kasserar och som inte syns på Instagram om man säger så …
”Jag vill verkligen se något övernaturligt men har aldrig gjort det”
– Och om jag ska berätta om ett mer personligt misstag måste det bli när jag glömde mina Spanx hos ett onenightstand. Ni vet ju hur de trosorna ser ut. Jag hade på mig en riktigt tajt byxdress och försökte smyga av dem utan att han skulle se dem. Men gick tydligen därifrån utan dem. Han ringde upp sedan och sa ”Du har glömt dina sportshorts här”. Han är min pojkvän nu och vi har två barn tillsammans.
Tror du på spöken?
– Jättekul att du frågar. Jag älskar spökhistorier, kan jättemånga och har skrämt upp folk i vuxen ålder. Jag kommer från Värmland och har alltid varit den som berättar spökhistorier och vill leka anden i glaset. Jag vill verkligen se något övernaturligt men har aldrig gjort det. Min mamma, som inte alls vill tro, har däremot upplevt något och min morbror från djupskogarna har fantastiska historier som jag bara måste tro på. Jag kan ju inte inte tro på honom. Vi har ett torp från mitten av 1700-talet och jag lyssnar och lyssnar för att höra barnspring eller vad som helst. Men inget än så länge. Men vi har hittat några gamla brev här.
Vad tycker du allra mest om i ditt jobb?
– Det är 100 procent friheten att få bestämma över sin egen tid. Och att jag jobbar med det jag älskar mest. Jag målade innan jag kunde prata, det har alltid varit mitt språk. Jag är på rätt plats just nu. Kanske att jag vill träffa mer folk i framtiden och lära ut, men vi får se vad som händer. Jag tycker om att ha så mycket tid med min familj. Jag gjorde mina hundår innan jag skaffade familj, jobbade kvällar, helger och nätter. Nu får jag igen de timmarna och kan unna mig lyxen att ta det lite lugnt.
Tack för kaffet, Fanny!