Vi tar en digital kaffe med de roligaste och mest intressanta i arkitektur- och designvärlden. Den här veckan möter vi designern Mia Cullin, som nyligen har lärt sig mer om sin egen skapandeprocess, men också att gilla läget.
Hej Mia! När vi pratades vid senast var du så entusiastisk över att få jobba med design. Vad är det egentligen som är roligt med att vara designer?
– För mig är ett kreativt yrke ett måste, om man kan säga så. Jag gillar att det är omväxlande och tycker att det är jättekul med problemlösning och att processen är levande. Men sedan får man inte glömma det estetiska, allt är inte problemlösning! För mig är design en perfekt kombination av estetik, innovation, material, konstruktion och en möjlighet att påverka hållbarhetsmässigt.
”Jag och fyra andra designer tog fram varsin stol och fortsatte sedan att jobba med varandras stolar i ett gemensamt projekt. Vi fem personer gjorde femton stolar tillsammans”
Vad jobbar du med just nu?
– Jag har flera olika projekt på gång, och de flesta kan jag så klart inte prata om ännu. Det är så långa cykler när man jobbar med formgivning och produktion. Men jag har i alla fall en kollektion med trämöbler, en möbel som handlar om plantering och odling, och ett belysningsprojekt på gång. Sedan är jag även med i ett projekt som initierades av Margot Barolo, The Kinship Method, där jag och fyra andra designer tog fram varsin stol och sedan fortsatte att jobba med varandras stolar i ett gemensamt projekt. Vi fem personer gjorde femton stolar tillsammans. Det var en väldigt annorlunda process, ett undersökande arbete och samtidigt en dialog med de andra. Jag lärde mig jättemycket om min egen process och hur jag förhåller mig till min design. Och det är otroligt intressant att få en inblick i hur andra jobbar. Nu jobbar jag dessutom vidare med en av stolarna tillsammans med ett svenskt företag och förhoppningsvis är den i produktion inom ett år. The Kinship Method ställs just nu ut på Rian Designmuseum i Falkenberg.
”Fantastiskt att klara av att jobba i hela skalan, då är man en riktigt bra formgivare”
Vad har du lärt dig nyligen?
– Jag har lärt mig att gilla läget lite mer. Att finna mig i situationen. Det har hänt så mycket det senaste året som man inte kan styra. Det är bara att inse att det inte går att planera allt.
Vilken egenskap skulle du vilja ha?
– Jag skulle nog vilja vara mer nöjd i det jag gör. Jag känner hela tiden att jag ska gå vidare, inte vila i det jag har presterat och det känns inte alltid harmoniskt. Men sedan tänker jag att det är en bra drivkraft. Fast jag borde klappa mig lite på axeln ibland och säga ”bra gjort”.
Vi avslutar väl med en svår fråga. Vem är världens bästa formgivare?
– Jag säger Charlotte Perriand, på alla plan. Först för att hon var en kvinna bland män, när det var ännu tuffare än det är nu. Hon var väldigt självständig och lyckades jobba med de som ansågs störst. Hon var från en enkel bakgrund och hade ingen familjeförmögenhet som hon kunde luta sig tillbaka mot. Sedan jobbade hon hela livet, tills hon var över 90 år och var hela tiden experimentell. Hon reste mycket och tog influenser från alla ställen hon besökte. Dessutom har hon designat flera av de stilikoner man tidigare fick lära sig att Le Corbusier hade gjort. Och hon jobbade i alla skalor, från skidorten Les Arcs i Alperna till möbler, inredning och smycken. Fantastiskt att klara av att jobba i hela skalan, då är man en riktigt bra formgivare.
Tack för kaffet, Mia!