De hade ett gediget arkiv att inspireras av och en brief om ett klassiskt brätte. Emma Marga Blanche, ena halvan av designduon Färg & Blanche, berättar historien om hur Rörstrands nya servis Pli Blanc kom till.
Ni har gjort en nio delar stor servis för anrika Rörstrand. Hur började det? Ringde de upp och frågade: ”Hallå, vill ni göra en servis?”
– Vi var på besök i Helsingfors, där Rörstrand har sin produktutveckling, för sex år sedan. Vi tog kontakt, fick en tid och klev in och presenterade oss. Det var ett helt förutsättningslöst möte och det var väldigt spännande att få höra hur företaget fungerade. De jobbar bara på brief och just då hade de inte något passande projekt. Och för tre år sedan hörde de av sig och sa: ”Vi har följt er och tror att ni är perfekta för det här jobbet.”
”Det ska vara en fin servis som man kan använda varje dag.”
Vad vet ni om porslin?
– Min mor var keramiklärare i Frankrike när jag var liten så på något sätt har jag det med mig, sedan har vi gjort ett projekt tidigare, ett samarbetsprojekt mellan oss och företagen Petite Friture och Revol. Det var något helt annat, vi utgick från ett projekt som vi redan hade modeller av. Petite Friture som initierade projektet hade aldrig jobbat med serviser och produktionen skedde hos företaget Revol som i dag är en 250 år gammal tillverkare. Rörstrand har 300 års historia och ett fantastiskt arv att studera, så vi har lärt oss jättemycket av båda projekten. Rörstrand hade klart för sig vad de ville ha och vad som skulle ingå i serien. Vi fick en jättetydlig och genomarbetad brief med vilken målgruppen är, och vad de vill och inte vill ha.
Vilken är målgruppen?
– Målet med servisen är att attrahera en yngre målgrupp och skapa ett bra val för de som söker en basservis. Vi tänker att många i dag kanske inte vill ha två serviser, en för vardag och en för fest, utan använda samma. Så det ska vara en fin servis som man kan använda varje dag.
”Om mönstret är 0,1 millimeter större så ser det knasigt ut.”
Vad har ni själva för förhållande till serviser? Har ni en fin man kan använda varje dag?
– Det är lite blandat från Sverige och Frankrike. Vi har mycket Rörstrand från olika tider, utan att vi har tänkt så mycket på det innan. Jag tror att det är så för många här i Sverige. Jag gillar att ha fint porslin och fina bestick och blandar gärna. Vi tänker att Pli Blanc är just så, en servis som är lätt att kombinera med andra produkter oavsett varumärke eller stil.
Berätta mer om briefen.
– När det gäller ren estetik skiljer sig Rörstrands serviser ganska mycket från varandra. Men designen förenas ändå i det tidlösa, och precis så var uppdraget och att ge en känsla av en lyxigare vardag. Tallrikarna skulle ha ett brätte. Det har varit vanligt att inte ha det de senaste åren. Rörstrand ville att brättet skulle fungera på ett klassiskt sätt och det var en stor del av jobbet. Det kan man kanske inte tro. Om man tittar på klassiska serviser så har vissa inget och andra, som exempelvis Swedish Grace, har ett jättetydligt brätte. Vårt mål var att ha ett brätte som flödar in i formen, dock inte så tydligt att man ser exakt var det börjar eller slutar. Det här mönstret, med inspiration från sömnad, förhöjer det. Det ramar in maten.
Vilken typ av porslin är det?
– Fältspat, det ingick i briefen att arbeta med det, då många i Sverige uppskattar detta.
Många av era projekt har ni själva initierat och de gränsar till konst. Tänker exempelvis på knäckebrödslampan som hänger där. Är er process liknande när ni gör ett sådant här projekt?
– Våra hjärnor är desamma. Och processen är densamma. Vi tittade mycket på Rörstrands historia nu och med knäckebrödslampan tittade jag på min familjs historia. Men det är otroligt många steg i det här projektet, ned på millimeternivå. Om mönstret är 0,1 millimeter större så ser det knasigt ut. Jag vet inte hur många 3d-modeller vi har skrivit ut. Vi har tester i alla hörn i hela studion.
Blev ni förvånade över att Rörstrand valde just det här konceptet?
– De vet bäst vad de behöver. I början får man testa sig fram och successivt växer ett projekt starkast utifrån deras behov och det kändes helt naturligt att gå vidare med just detta. Man måste få lära känna varandra och det var därför vi gjorde så många olika förslag, som en typ av diskussionsunderlag.
Publicerad i Tidskriften Rum nr 10-2020