Hem lanserar glasfaten Offcut Plates i limiterad upplaga signerad franska formgivaren Fabien Capello. För By Rum berättar Fabien om varför han arbetar med sammansmält glas, och varför färg är så mycket mer än bara en detalj.
Fabien berättar mycket och målande. Många av historierna knyter an till livet och vardagen i Guadalajara, Mexiko där han bor och arbetar sedan 2017. Från hans vän Javiers gudomligt goda fisk- och skaldjur, till hur landets sociala klyftor tydliggörs av något som Fabien är särskild passionerad över – färg. Berättelserna är fulla av liv och utläggningar. Färgstarka, skulle man kunna kalla dem, precis som Fabien själv. Han är en färgstark designer som nu har designat en färgstark kollektion glasfat för det svenska designvarumärket Hem, kurerad av Modern Design Review. Hur gick det till?
Hur föddes idén till faten?
– När jag flyttade till Guadalajara 2017 lärde jag känna en god vän som också äger en av de bästa fisk- och skaldjursrestaurangerna i här. En dag berättade han att han hade en glasugn i sitt garage och bjöd in mig för att se om vi kunde göra något med den ihop. Jag blev väldigt överraskad när det visade sig att min kompis Javier, som jag främst förknippade med läckra skaldjur, också var någon slags glasmästare. Från dag ett blev jag förälskad i tekniken att smälta samman glas, jag gjorde nog mer än 30 test på en vecka. För tre år sedan testade jag att göra några fat i ogenomskinligt glas, men gjorde sedan inte något mer med dem. Det var först när jag visade dem för Laura på Modern Design Review som vi bestämde att vi skulle utveckla dem till dekorativa objekt för Hem.
”Alla ting har ett värde om du bara vet hur du ska använda dem”
Varför ser de ut som de gör?
– Jag har alltid sparat överblivna glasbitar, och gick igång på de oregelbundna kompositionerna de bildade tillsammans. De påminde mig om alla de golv som är vanliga här, och som jag under en tid tagit många bilder på, där delar av trasiga kakelplattor arrangeras i surrealistiska kompositioner för att skapa mönster i golvet. Under min tid i Mexiko har jag lärt mig att alla ting har ett värde om du bara vet hur du ska använda dem. Så jag började lägga ut alla mina glasbitar för att skapa ett mönster av de olika färgerna och formerna – precis som i golven.
”Något trasigt kan generera ny skönhet och nya kompositioner som vi inte hade väntat oss”
Vad är det du gillar med att arbeta med återbrukat material?
– För mig handlar användandet av det överblivna glaset främst om ett generellt förhållningssätt till uppfinningsrikedom i mitt skapande. I vår industrialiserade värld ses något trasigt som något som har förlorat sitt värde. Det är ett väldigt snävt sätt att se på material. Vad vi kan lära oss av kakelgolven är att något trasigt kan generera ny skönhet och nya kompositioner som vi inte hade väntat oss. Det försöker jag ta med mig in i min egen design.
”Vi började prata om färg och landade i en djupare diskussion! Färg är inte bara en detalj”
Du använder dig mycket av starka färger i din design. Vad tillför färg ett objekt?
– Färg tillför inte saker till ett objekt, färg är en högst väsentlig del av objektet! Jag har alltid varit väldigt färgstark, ända sedan jag var barn. Jag gillade hur färgerna fick mig att känna, och hur de påverkade hur jag upplevde platser. På senare tid har jag förstått att färg har mycket att göra med hur jag uppfattar världen, och att jag använder färg för att förmedla information och sända ut olika signaler. Här i Mexiko har användandet av mycket färg också en social aspekt, då det nästan anses fult, eller till och med som något för underklassen. Det är lustigt hur arkitektur- och designeliten här ser på mitt arbete som något de själva aldrig skulle kunna göra, eftersom den globala, industrialiserade världen har gjort oss frånkopplade från kulturell mångfald och lokala traditioner. Nu måste allt se ut på samma sett för att signalera ”utveckling” och status. Se, vi började prata om färg och landade i en djupare diskussion! Färg är inte bara en detalj.
Vilken del av den kreativa processen gillar du mest?
– För mig är det helt klart all den tid jag lägger på att observera. Inget prat eller handlingar krävs för att vara en observatör. Jag går runt i olika stadsdelar och ger mig själv i uppgift att lära mig något nytt, eller åtminstone observera något nytt – hur människor lever, hur de använder objekt, hur vi möts. På sätt och vis använder jag design som ett verktyg för att lära mig av världen.