Funktionalitet, en 372-årig historia och den finska naturen möts i Fiskars första klädkollektion, designad av Maria Korkeila. För Tidskriften Rum berättar hon om kollektionen och om robotar som kastar saxar.
Du lanserar ett samarbete med Fiskars. Varför tackade du ja?
– Vet du vad, ärligt talat tackade jag ja innan jag ens visste vad de ville att jag skulle göra. Fiskars har en så galet rik historia. Det kändes som ett hedersuppdrag att få designa deras första klädkollektion. Jag tvekade inte en minut. Märket är välkänt över hela världen. Alla modehus i Paris använder deras saxar. Jag använde dem när jobbade där.
Hur hittade ni varandra?
– Under Pitti Uomo förra vintern bjöd Fiskars in några designer de var intresserade av att jobba med och sedan valde de mig. Jag har tidigare arbetat mycket med workwear och praktiska plagg och det inspirerade kollektionen.
”De har testlab där robotar kastar saxar på plaggen 10 000 gånger för att se att de håller måttet”
Vad var det första du gjorde när du började arbeta med kollektionen?
– Det här var ett ovanligt projekt för mig eftersom Fiskars aldrig har gjort kläder tidigare. Men jag lärde så klart känna företaget och besökte fabriken. De har testträdgårdar där de provar alla sina produkter, vilket var inspirerande. Jag djupdök i deras historia och funktionalitetstänkande. Det nutida är kopplat både till deras historia och till framtiden, och det ville jag att klädkollektionen skulle spegla. Jag var också inspirerad av den finske fotografen Ismo Hölttös bilder. De togs på 1960- och 1970-talen och är så välkända i Finland. Jag hittade en av hans böcker hemma hos min farmor. Och så ville jag att kollektionen skulle spegla vår kärlek till naturen också.
Vilket är ditt eget förhållande till naturen?
– Det har förändrats lite sedan jag flyttade hem till Finland. Jag saknade naturen. Det finns så klart parker i Paris men det är inte samma sak. Nu bor jag i Helsingfors så jag bor fortfarande i en stad men allt är mindre, och närmare naturen här. Jag hjälpte min mamma i trädgården när jag växte upp, och saknar det. Jag kanske får skaffa en urban odling på något sätt.
Vad var det roligaste med att jobba med Fiskars?
– Allt var kul! Men kanske hur noga de testar, och hur funktionellt allt är. Fickorna tillverkas i material som tål vassa stålblad och de har testlab där robotar kastar saxar på plaggen 10 000 gånger för att se att de håller måttet. Det är lite annorlunda från hur jag vanligen jobbar.
Det svåraste?
– Det var nog insikten att jag sätter tonen med deras första klädkollektion någonsin. Fiskars har funnits sedan 1649 och har en lång historia så kläderna måste kännas som en naturlig del av företaget. Det var ansvarsfullt. Jag var förvånad när jag hörde att de ville introducera kläder men samtidigt är det ett fullkomligt naturligt steg.
”Materialen är genomgående ekologiska eller återbrukade, vilket är nödvändigt för mig”
Vad är du mest nöjd med?
– Kappan är mitt favoritplagg. Jag bär den själv. Den fungerar som grundbulten i kollektionen. Man kan modifiera den och bära den som man önskar. Materialen är genomgående ekologiska eller återbrukade, vilket är nödvändigt för mig. Och det borde det vara för alla! Jag vill gärna lära mig ännu mer. Jag kände att det var viktigt att sätta en hög standard med den första kollektionen.
Vad gör du när du inte jobbar med Fiskars?
– Jag har en multidisciplinär studio och jobbar med många typer av design, musik, radio, art direction och dj:ar. Jag känner mig så inspirerad nu när jag är tillbaka i Helsingfors. Det är mindre men lugnare och man har mer utrymme för sina tankar. Paris är en underbar stad men kan också bli lite överväldigande.
Publicerad i Tidskriften Rum nr 3-2021