För ett år sedan mötte Tidskriften Rum den då nya designduon Odda Design Studio. Vi blickar tillbaka på mötet med en designstudio i startgroparna och ett fint samtal om att etablera sig och att skapa långsiktig design – design man kanske till och med hittar på Myrorna i framtiden.
Ibland blir det bra stämning direkt. Som när nya Odda Design Studio bjuder på frukost i lokalen på Östermalm i Stockholm. Det är omisskännligt god energi i det nyrenoverade kontoret som i ett tidigare liv var guldsmedsateljé med en helt annan, aningens mindre avskalad, look. Det doftar kaffe och Hanna Wik och Robert Wettebrandt erbjuder den sortens sköna häng som bara folk som genuint gillar och respekterar varandra lyckas med.
De pluggade tillsammans på Beckmans, skildes sedan åt för jobb på olika designkontor och återförenades en smula slumpartat. Sedan dess har duon hunnit med en hel del. De har exempelvis gjort en stor kollektion utemöbler för Glänta, och arbetat med den lösa inredningen till Ten Hotel i Upplands Väsby som ritats av Andreas Martin-Löf Arkitekter och inretts av Ljusrum Arkitekter. De har ritat bland annat en pall, en matta och ett skåp till Svenska institutet i Paris och förbereder nu för att starta tillverkning av mindre möbler i egen regi. Men vi startar väl från början?
– Vårt första projekt tillsammans under studietiden var till utställningen Nobel Creation på Nobelmuseet. Då blev vi bara indelade i grupper och hamnade tillsammans, men det funkade direkt. Vi har samma intressen men också sådana enkla saker som rutiner klickade; vi är morgonmänniskor som kommer tidigt på morgonen och inte vill sitta och jobba hela natten, säger Hanna Wik.
”Vi var inte polare innan vi började jobba ihop, och det är en fördel”
Men det är så klart inte bara sådana prosaiska egenskaper de båda delar. De verkar ha en grundförståelse för varandra och dialogen poppar på som en glad pingismatch, inte en lugn stund,
men heller aldrig hetsigt. Och de är noga med att påpeka att de inte är kompisar, och inte ett par, utan kollegor. Inget flamsande här, på arbetstid.
– Vi var inte polare innan vi började jobba ihop, och det är en fördel. Om vi är oense om något, så är det bara så. Ingen blir sur utan vi hittar en lösning och går vidare, menar Hanna Wik.
– Vi är kollegor och det är väldigt skönt. Vi umgås inte så mycket på helgerna. Vi ses på arbetstid och jobbar. Det hade nog blivit svårare om man hade startat något med sin bästa barndomskompis, fortsätter Robert Wettebrandt.
Så funktionella. Helt i linje med hur de ser på formgivning: saker ska vara moderna, väl formgivna och hållbara så klart. De säger sig ”älska god form” och Robert konstaterar apropå en vilja hos vissa designer att skapa snackisar ”att det inte alltid är nödvändigt att ladda en produkt med åsikter”. De vill fokusera på formgivning och inte drunkna i alla möjligheter till tyckande som samtiden erbjuder.
– Som formgivare jobbar vi mycket med det klassiska användandet. Vi jobbar för att produkterna ska hålla länge, både med hur de sätts ihop, hur de kan återvinnas och hur de ser ut. Vi hoppar inte på trender för att synas på Instagram. Vi vill göra produkter som kanske kan hamna på Myrorna efter många år, säger Robert Wettebrandt.
– Hur kommer det egentligen att kännas att hitta dem på Myrorna? undrar Hanna Wik.
– Det kommer att kännas hur bra som helst, svarar Robert Wettebrandt blixtsnabbt.
”Vi vill göra produkter som kanske kan hamna på Myrorna efter många år”
Som alla nya företag har de funderat över vilka de är och vad de har att erbjuda världen, och kommit fram till att de kompletterar varandra bra.
– Robert är väldigt duktig på konstruktion och cad, och jag gillar att visualisera ut saker. Det kommer naturligt hur vi delar upp arbetet. Jag kanske fungerar mer som en projektledare, säger Hanna Wik.
– Det är ju alltid någon som föder idén men sedan jobbar vi tillsammans. Vi jobbar lika mycket på varje produkt och är bra på att kommunicera med varandra, enligt Robert Wettebrandt.
– På Beckmans hade vi teoriklasser, vilket vi båda är intresserade av. Vi har båda ett genuint intresse av hur konst och design sett ut genom tiderna, och av att utveckla disciplinerna. Vi drivs av frågan ”hur kan man förändra historien?”, fortsätter Hanna Wik.
”Vi försöker få mer stabilitet genom att jobba mer direkt med arkitekterna”
På kontoret finns prototyper i olika storlekar och material. Duon är hands-on och tycker om att bygga och prova. Ständig förbättring är melodin, även när produkten verkar klar. De stapelbara pallarna som gjordes till Svenska institutet ska exempelvis få nya, lite nättare ben. Det är en omsorg som betalar sig, också i reda pengar. När man är ett nystartat kontor är det naturligt att man inte har så många projekt att visa upp så då är det bäst att sakerna man väljer att visa upp håller toppklass.
– Precis när vi gick ut Beckmans 2017 steg bostadspriserna och det fanns sjukt många jobb. Flera i vår klass anställdes men varslades ett år senare för att det blev ju en ganska snabb vändning. Vi försöker få mer stabilitet genom att jobba mer direkt med arkitekterna. Vi har designat den lösa inredningen till Ten Hotel. Det är så vi försöker jobba, annars vet man ju inte om en produkt kommer att sälja. Det är det projektet som har gjort att vi har kunnat få rullning på verksamheten, berättar Hanna Wik.
Och allt detta möjliggjordes av en bänk.
– Ja, vi hade designat en bänk som ägaren för Ljusrum såg och tyckte om, så de bad oss att ta fram fler bänkar. Sedan ville de ha en stol. Sedan ett bord. Och nu ska vi ta fram inredningen till loungen och receptionen också, fortsätter Hanna Wik.
Frukosten är uppäten och det är snart lunch. Dags att säga hej då så länge. Men 2019 var bara början.
– Nu när vi kan blicka tillbaka på året känner jag att vi har gjort otroligt mycket. Förutom allt renoveringsjobb här med kontoret och alla projekt, jobbar vi båda som gästlärare, Robert på Beckmans och jag på Nyckelviksskolan. Vi behöver andra inkomstkällor nu i början, säger Hanna Wik.
– Men det är inga konstigheter, vi räknade med det. Vi tänkte: Första året kommer vi att behöva jobba extra, fyller Robert Wettebrandt i.
– Och andra kanske … Vi får se, avslutar Hanna Wik.
Hon låter inte alls ledsen för det. Och varför skulle hon? Duon har lysande utsikter.
Publicerad i Tidskriften Rum nr 2-2020