Snabblektion i designhistoria – Coffee Table - By RUM
Annons
Design

Snabblektion i designhistoria – Coffee Table

De flesta känner igen Isamu Noguchis skulpturala bord på lång väg, men mindre känt är att prototypen hann kopieras innan den togs i produktion. Vi tittar närmare på historien bakom ett av vår tids mest populära soffbord – Coffee Table.

Annons

Isamu Noguchi föddes 1904 och växte upp i Los Angeles som barn till en framstående japansk poet och en amerikansk författare. Hans kulturella arv syns ofta i hans verk – hur han både tolkar och förenar öst med väst i skulpturer, möbler, belysning och landskapsarkitektur.

Konstnär, möbeldesigner, landskapsarkitekt och skulptör. Isamu Noguchi var verksam inom många olika fält och skapade lekplatser, torg, trädgårdar, möbler, stenkarvade byster och rislampor.

”Att begränsa sig själv till en viss stil kan göra dig till expert på just den skolan, men jag vill inte tillhöra någon skola. Jag lär mig oavbrutet, upptäcker oavbrutet.”

Isamu Noguchi om att inte vilja placera sig i ett specifikt fack.
Annons

Födseln av Noguchis skulpturala soffbord var allt annat än smärtfri. 1939 var Noguchi på Hawaii för att plåta en annonskampanj. Där träffade han möbeldesignern Robsjohn-Gibbings som bad Noguchi designa ett soffbord åt honom. Resultatet blev en liten trebent modell i plast. Noguchi for hem igen och hörde inget mer om bordet, inte förrän han såg en tidningsannons för ett bord som såg ut som det han designat på Hawaii – och bakom annonsen låg Robsjohn-Gibbings. Noguchi protesterade, men fick till svar att ”vem som helst skulle kunna göra ett trebent bord”.

Noguchi beslöt sig för att hämnas plagiatet genom att tillverka en ny variant av sitt eget original. Sagt och gjort, ett par år senare började hans glasbord med underrede i valnöt produceras av amerikanska Herman Miller. Sedan 2002 produceras majoriteten av Noguchis design, inklusive hans Coffee Table, av Vitra.

Noguchi dog 1988 efter en briljant karriär som sträckte sig över sex decennier. Och för någon som blev itutad av sin första konstlärare vid 15 års ålder att ”han aldrig skulle bli skulptör”, lämnade han ett minst sagt imponerande arv efter sig.

Publicerad i Rum Hemma nr 9-2019

Lämna en kommentar

Annons