Bambu, gummi, vinyl och plast – många försök har genom tiderna gjorts för att hålla oss torra. Vi dyker ner i regnjackans historia.
Text: Sophia Flemby Broberger
Foto ovan: regnjackor från Stutterheim
Sedan urminnes tider har vi försökt hålla oss torra. För flera hundra år sedan gjorde kineserna ett försök genom att skapa en regnkappa med hjälp av bambu och strån. Hur tät den var förtäljer inte historien.
Charles Macintosh heter mannen bakom den första moderna regnjackan. 1824 gjorde han sitt första försök – en jacka tillverkad av bomull, ull, lin, hampa, läder, silke och papper, som sedan täcks med ett lager av gummi.
Med Macintosh kommer regnkappan till Europa. Designern John Emary, grundare av varumärket Aquascutum, börjar i slutet av 1800-talet fokusera på att göra jackorna moderiktiga, främst för män. Han skapar en regntät jacka med hjälp av en kemiskt behandlad ull.
Modehuset Burberry bygger vidare på Emarys kemiska ullbehandling, och skapar lättviktiga regnkappor som lämpar sig särskilt för militären. Burberry och Aquascutum förser den brittiska armen med regnjackor under första världskriget.
Plastic is fantastic! Under 1940-talet dyker regnkappan Plastic Mac upp, en regnkappa som gör stor succé med sina tillhörande boots, framförallt i musikalen Singin’ in the rain från 1952.
Vinyl blir populärt i regnjackor under 1950-talet eftersom materialet gör jackan lätt att bära, om man kan bortse från att den inte andas. Det senare blir vinylens fall.
Under 1970-talet gör regnponchon intåg – billig, praktisk och kan bäras över vilken outfit som helst.
Än i dag har regnkappan en stark position på modescenen. Då och då svassar regnjackor nedför catwalken hos de stora modehusen, och på hemmaplan har företaget Stutterheim tagit marknaden med storm och gjort den gedigna regnjackan till ett måste i svenskarnas garderob. Regnmodet lever än.
Publicerad i Rum Hemma nr 7-2018