De så kallade Staffordshirehundarna var inte bara en populär inredningsdetalj under 1800-talet. Hur de stod placerade i fönstret skvallrade också om ett och annat …
Staffordshire är ett område i England där det redan på 1600-talet fanns krukmakare. Under 1700- och 1800-talet växte det fram en mängd porslins- och lergodsfabriker här som var nära förknippade med varandra och som ofta använde samma maskiner och formar i sin tillverkning.
Namnet Staffordshire dogs uppkom av den stora produktionen vid porslinsfabriken i Staffordshire från 1720-talet och framåt. Även om de också tillverkades i mindre skala på andra fabriker runt om i hela England och Skottland.
Inte minst efter andra världskriget köptes många Staffordshirefiguriner av svenska antikhandlare och såldes vidare till svenska hem. I dag är det dessvärre ganska sällsynt att hitta ett komplett par i fint skick från 1700-1800-talet. I dag är de hett eftertraktade samlarföremål och i Storbritannien kan ett par riktigt välbevarade spiselhundar kosta flera tiotusentals kronor.
De gulliga parhundarna föreställde ofta King Charles spaniel – en ras som älskats av det engelska hovet sedan 1600-talet och som blev särskilt populär på 1840-talet under drottning Victorias styre.
Figurinerna, även kallade Wally dogs i Skottland, var tänkta att stå på spiselkransen som dekoration – men enligt historien fyllde de ibland en helt annan funktion. Det var vanligt att hundarna ställdes i fönstret, och när ansiktena stod vända mot varandra sas det att mannen i huset var hemma – men stod de däremot vända med ryggarna mot varandra var det fritt fram för älskaren att knacka på.
Figurinerna från Staffordshire kunde också föreställa helt andra, och mer exotiska, djur som lejon, tigrar och zebror.
Föremål från Staffordshire kan ibland se lite grova och ”otydliga” ut i sin uppbyggnad. Det gjordes mängder av figuriner och prydnadssaker, och mest kända är förmodligen spiselhundarna. Man tillverkade också figuriner av historiskt intresse – föreställande kända personer eller minnesvärda händelser.
Publicerad i Rum Hemma nr 8-2021