Ilse Crawfords Studioilse och belysningsföretaget Wästberg har samarbetat på flera projekt, senast kring lampan w203 ilumina. För Tidskriften Rum berättar teamet, bestående av Ilse Crawford, Magnus Wästberg och Oscar Pena Angarita, om designfilosofier och samarbeten.
Varför är Studioilse och Wästberg en bra match?
Ilse Crawford: Vi har alltid varit intresserade av hur ljus påverkar människor så när Magnus ville jobba med oss igen kändes det som en gyllene chans att få göra något som skapar atmosfär, är vackert och samtidigt energisnålt. Oscar är industridesigner med gedigen bakgrund på bland annat Philips och duktig på att kombinera teknik och estetik. Magnus är briljant på att framställa en slutprodukt.
Hur hittade ni varandra från början?
Magnus Wästberg: Vi träffades genom en gemensam vän. När sedan Grand Hôtel, där min fru Lotta var marknadschef på den tiden, skulle öppna Mathias Dahlgrens restauranger förmedlade jag kontakten med Ilse. Hon fick uppdraget och tillbringade mycket tid i Stockholm. Vi umgicks en del och jag berättade för henne om min idé att starta ett belysningsföretag. Hon uppmuntrade mig och ritade även en av de första produkterna.
”Design är inte en produkt, det är ett förhållande.”
Vilken är den största skillnaden mellan w084 Studioilse och den här nya lampan?
Ilse Crawford: De är nog i grunden ganska lika men vi har båda fått mer erfarenhet av vad som fungerar i verkligheten.
Oscar Pena Angarita: Det har hänt mycket med tekniken också.
Magnus Wästberg: Ja, den här produkten hade inte varit möjlig att ta fram då.
Vad är det som är så bra med den här nya kollektionen?
Magnus Wästberg: Den visar att det går att kombinera tekniska aspekter med skönhet, funktionalitet och känslor. Det är allt jag vill ha från en produkt.
Återvänder ni på Studioilse ofta till producenter ni jobbat med tidigare?
Ilse Crawford: Det är väldigt bra om man gör det, för design är en komplicerad process och en stor del av processen är att lära känna och förstå sina kollegor.
Oscar Pena Angarita: Det är en annan aspekt av hållbarhet; ju mer man lär känna varandras personlighet, tekniska förutsättningar, distributionskedjor och så vidare desto mer effektiv kan man vara.
Ilse Crawford: Och man skapar tillit. Design är inte en produkt, det är ett förhållande.
Hur fungerar ett sådant förhållande?
Ilse Crawford: Våra bästa lösningar har tillkommit när vi skapat briefen tillsammans med andra. Design är inte en inköpslista man plockar ifrån, utan det handlar om att identifiera ett problem man vill lösa. Halva designprocessen går ut på att undersöka vad det är. Det låter omständligt men det gör resten av processen snabb och effektiv. Och man behöver inte slänga bort en massa. När jag jobbade i USA gick processen i stort sett ut på att göra 50 prover. Det är inte hållbart.
Vet kunderna hur man pratar om design?
Ilse Crawford: Oftast inte. Det är en del av vårt jobb. De är nyfikna men är inte alltid vana vid att anlita en designer. Man måste lita på processen.
”Det handlar om tillit. Ju mer kunderna litar på oss, desto fler risker är de villiga att ta.”
Hur får du folk att lita på dig?
Ilse Crawford: Vi försöker vara så öppna som möjligt och tar dem med på resan. Jag är inget stort fan av att storslaget avtäcka ett färdigt resultat. Jag tycker att det är viktigt att dela med sig av de tidiga skedena och ha en diskussion. Det kan vara utmanande för folk är vana vid tydliga pekpinnar men vår process förklarar resan.
Är det viktigt för dem att det finns en process?
Ilse Crawford: Ja, de måste ha något att lita på. En struktur.
Oscar Pena Angarita: Vi hjälper kunderna att navigera. Det handlar om tillit. Ju mer kunderna litar på oss, desto fler risker är de villiga att ta. Samma sak när det gäller tillverkare vi jobbar med. Ju mer vi får dem att vara delaktiga, desto mer utrymme får vi att experimentera.
Ilse Crawford: Min erfarenhet säger att det bästa sättet att få någon att lita på oss är att visa dem något vi gjort tidigare.
Magnus, Vad fick dig att lita på Studioilse?
Magnus Wästberg: Det var hur Ilse pratade om design och hur hon ser på världen. Jag tänkte mycket på ljuset på kontoret där jag jobbade tidigare. Det var enligt konstens alla regler men man blev ändå inte glad. Jag hade inte orden att förklara ens för mig själv vad jag menade, men Ilse hade orden.
Har tiderna förändrats på ett sätt som gör Studioilses version av design mer aktuell?
Ilse Crawford: Ja, men det är fortfarande en kamp. Utmaningen för designers är att gå från noll till en byggd verklighet. Vissa projekt tar flera år. Det är lång tid att föreställa sig saker, och helst ska slutresultatet visa att du gjort dig förtjänt av all tillit. Det är svårt att bygga, det kostar mycket pengar, det är många inblandande och de har olika agendor.
”Riktigt bra design får folk att tro att det alltid har sett ut som det gör nu.”
Har folk blivit mer intresserade av design och inredning de senaste 20 åren?
Ilse Crawford: Absolut, men processen är densamma. Många ser fortfarande inredningsarkitektur som något trevligt men inte helt nödvändigt. Husarkitektur ses som mer seriöst, det som levererar värde. Jag tycker att inredningsarkitektur är undervärderat.
Vad gör ni åt det?
Ilse Crawford: Jag tror vi måste samarbeta med husarkitekterna i ett tidigt skede. Just nu jobbar vi med restaurangen Savoy i Helsingfors och hör alltid vilken underbar Alvar Aalto-byggnad det är, men de flesta ritningarna är signerade Aino Aalto. Så har det alltid varit: att bygga hus är ett samarbete. Det handlar inte om ett ensamt geni, utan om teamet.
Hur jobbar ni i Studioilse?
Ilse Crawford: Vi har vår process med diagnostik, research, strategi, konceptarbete, detaljdesign och implementering. I början träffas vår creative director, jag och seniora teammedlemmar och sedan bildar vi ett grundteam som har ansvar för projektet. Tanken är att ha ett så starkt koncept att det är tydligt genom hela projektet.
Hur nära ligger den första tanken den produkt som står här nu, lampan w203 ilumina?
Magnus Wästberg: I början pratar vi inte alls om hur något ska se ut. Vi diskuterar inte ens teknik utan bara vad vi vill uppnå.
Ilse Crawford: Det är som när vi jobbade på Ett Hem, där vi sitter nu. Folk säger ”det måste ha varit härligt att jobba här”, men det fanns ju inget här. Vi har konstruerat allt detta. Det fascinerande med design är att vi konstruerar det människor uppfattar som verkligheten. Det fanns inte tidigare men det tänker de inte på. Riktigt bra design får folk att tro att det alltid har sett ut som det gör nu. Det är ett konstigt yrke vi har. Men det är också spännande för det visar att vi kan göra om världen, vi kan förbättra den.
Publicerad i Tidskriften Rum nr 5-2020