Ulrika Barr är glasblåsare, hantverkare och konstnär med en fascination för glasets former, färger och dess förmåga att reflektera människans inre. Nu är hon aktuell med glasserien ”Ouroboros” som utforskar andlighet.
När man googlar “Ouroboros” hittar man bilder på en orm som äter sin egen svans. Men det är inte själva ormen som inspirerat Ulrika Barr till hennes nya glasserie, utan symbolen bakom, som enligt den grekiska mytologin handlar om återfödelse.
– Ormen som äter sin svans är en symbol för det andliga och det materiella. ”Ouroboros” handlar om kretslopp, den oändliga cirkeln.
Ulrika Barr har jobbat som glaskonstnär i tjugo år och intresset för glas började när hon tillsammans med sina föräldrar reste till Skåne och bestämde sig för att besöka en glashytta. Genast kände hon en fascination för glasets flexibla formbarhet och mjuka textur. Då var hon sexton år och besöket blev början på karriären som glasblåsare.
– Jag gillade både keramik och glas. När jag senare fick chansen att studera glas i Orrefors valde jag det över keramik eftersom jag trivdes med det snabba tempot och den koncentration som krävdes. Utbildningen i Orrefors var givande och jag lärde mig otroligt mycket.
Hon har haft varierande uppdrag, från att vara glasblåsare på Skansen till beställningsjobb för restauranger. Dessutom har hon ställt ut sin konst både i New York och Stockholm. Glasserien “Ouroboros” finns idag att se hos textilföretaget Astrid och vissa verk finns även på Nordiska Galleriet och Galleri Glas. Objekten finns fysiskt i butik och i galleri, men även online.
– Den teknik som jag använder är blåst glas i sandgjutet glas, sandgjutningen formas för hand på det blåsta glaset. Jag tycker ibland att glaset som material blir för vackert, i sin transparens och stora yta, det är något jag brottas med. Därför vill jag hitta uttryck som “skitar” ner det, grundar det. Sandgjutningen skapar en kontrast till det blåsta glaset, vilket för mig förmedlar både det vackra och det groteska.
”För mig blev processen i hyttan rehabiliterande genom att trycka, knåda och forma glaset vilket gav utlopp för de känslor jag hade under perioden av barnlöshet. Efteråt kunde jag andas ut”
Innan utställningen “Ouroboros” gjorde hon sin masterexamen på Konstfack. Under samma tid gick hon igenom en prövande process av infertilitet och IVF-behandlingar. Skapandeprocessen blev läkande, något som har bidragit till kärleken till glaskonsten.
– För mig blev processen i hyttan rehabiliterande genom att trycka, knåda och forma glaset vilket gav utlopp för de känslor jag hade under perioden av barnlöshet. Efteråt kunde jag andas ut. Jag tycker att man ser att glas är laddat med känslor och att man ser spåren av en människa i det. Detta märks också på betraktaren när de tittar på verken.
Hon fortsätter att beskriva tiden i glashyttan som att världen försvinner och det enda som existerar är glaset.
– Arbetsprocessen i glashyttan, med dess explosiva och snabba tempo, gör att man behöver en extrem koncentration för att, till exempel, undvika brännskador eller att glaset faktiskt går i golvet. Glaset måste ständigt hållas i balans samt rotation. Då försvinner allt runt omkring och det blir som en paus i hjärnan vilket hjälper mig att återhämta mig. Att använda händerna i processen, med skyddshandskar, ger en speciell känsla – som att balansera på en linje.
”I “Ouroboros” föds skulpturerna ur sanden med en kontrast mellan den grova sanden och det mjuka blåsta glaset”
BarroLevén är duon som Ulrika Barr startade tillsammans med sin förra klasskamrat, formgivaren Kristina Levén, och de har gjort flera utställningar och verk tillsammans. Men sedan något år tillbaka utforskar Ulrika sitt eget kreativa uttryck i ett mer självständigt arbete. Idag har hon utvecklat en teknik som kombinerar det blåsta glaset och sandgjutning. Det blev början på den nu högaktuella glasserien “Ouroboros”.
– I “Ouroboros” föds skulpturerna ur sanden med en kontrast mellan den grova sanden och det mjuka blåsta glaset. Det skapar ett intresse hos betraktaren, särskilt då man inte ser den klassiska transparensen i glaset.
Hon menar att det är sandens grovhet och textur som attraherar, liksom utforskandet och leken med sandens råhet och de avtryck som den lämnar.
– Min arbetsmetod är att arbeta fritt i sanden, utan komplicerade former, för att med förnimmelser från tiden i sandlådan låta barnasinnet ta plats. Sandgjutningen bearbetas för hand, genom att sträcka och vika på ett mycket snabbt och direkt sätt, med rejäla skyddshandskar.
Kollektionen är en introduktion till henne som konstnär och hennes intresse för alkemi, filosofi och psykologi.
– Jag började komma in på tankar om återfödelse efter att jag börjat jobba själv efter många år av att ha varit en del av duon BarroLevén. Jag ville tillbaka till sandgjutningen. Under vissa perioder i livet har jag använt mig av drömtolkningar och kom in i den psykologiska världen – nämligen alkemisk drömtolkning.
”Ouroboros är en symbol för att allt, både materiella och andliga ting, hänger ihop i en evig cykel av förstörelse och återskapande”
Alkemisk drömtolkning är en symbolisk idé som jämför drömmar med alkemi, en gammal tanke om att förvandla vanliga metaller till guld. Detta handlar om att se drömmar som ett sätt att förändra och förstå oss själva bättre. Drömalkemin påverkades av den kända psykoanalytikern Carl Ljungs tankar om drömmar och symboler. Temat i glasserien handlar just om det eviga kretsloppet och återfödelse som ska uppmuntra till nyfikenhet hos betraktaren.
– Jag älskar att leka med skulptur och taktilitet. Att använda grova och släta ytor ger en dualitet och en intressant dynamik som jag tycker är viktig.
I glasserien “Ouroboros” jobbar Ulrika med alkemisk färgtematik. Genom form och färg skapas en abstrakt illustration av hur verken föds ur sanden och spricker upp, spirar för att sedan fallera och födas igen i ett evigt Ouroboros, kretslopp.
– Ouroboros är en symbol för att allt, både materiella och andliga ting, hänger ihop i en evig cykel av förstörelse och återskapande. Dessa referenser illustrerar hur de cirkulära systemen i livet, naturen, skapandeprocessen och drömmarnas värld för mig flätas ihop.
Framtiden inom glasblåsningen för Ulrika Barr innebär att fortsätta bli inspirerad av sina intressen. Sagor och sci-fi är två teman som inspirerar henne och andligheten kommer att fortsätta genomsyra hennes formgivning.
– Min konstnärliga resa fortsätter att utforska glasets möjligheter och uttryck. Alkemin lockar mig – det är en galenskap i det som är väldigt spännande – jakten på det magiska. Jag tror att det kanske kommer sväva iväg ännu mer till någon slags utomvärldslig värld. Med glas blir man aldrig färdiglärd; det sägs att det tar minst 15 år. Det är en lång resa.