En obekväm problemlösare som tror på designens förmåga att rädda världen. Tidskriften Rum har pratat med höstens Formex Nova-pristagare, Valdís Steinarsdóttir.
Varför ville du bli designer?
– Jag tror att jag alltid har varit designer på sätt och vis. Jag har alltid försökt att lösa problem. När jag var liten ville jag organisera mina leksaker och göra mitt liv enklare. Och när jag blev äldre insåg jag att design kan vara ett verktyg och en möjlighet att ta kontroll över sitt eget liv. Jag älskar design. Det finns inget jag hellre vill ägna min tid åt.
Vilket är designerns viktigaste uppdrag?
– Jag tror att det är viktigt att designer är redo att tackla obekväma problem. Vi är historieberättare, och det är viktigt att vi använder vår kunskap till att berätta historier som förändrar folks sätt att se på saker och influerar hur de väljer att agera. Vi måste kasta oss med huvudet före in i de obekväma problemen. Det är där design har som mest att säga.
Och vilka är de obekväma problemen?
– Det finns så mycket att fokusera på just nu. Så många tittar inåt och försöker komma underfund med vad som händer. Vi måste fokusera vår kraft på de ämnen där det är störst risk att folk inte håller med oss. Vi måste orka debattera. Rasism är en av de frågorna så klart. Vi måste stirra rasismen i vitögat och ifrågasätta våra egna privilegier. Jag måste göra det. Det är så klart jobbigt, men det är inte på långa vägar så jobbigt som för dem som behandlas annorlunda enbart på grund av sin hudfärg.
Känner du dig som en del av världen eller känner du dig isolerad på Island?
– Det är en intressant fråga, för tack vare internet så kan du vara nära alla och nå många. Och jag hoppas att folk tar del av mitt arbete via nätet. Men samtidigt influeras min design väldigt mycket av mitt liv på Island.
Hur då?
– Naturen är en väldigt påtaglig del av livet på Island. Jag jobbar ofta med miljöfrågor. Och jag tänker ofta på att vi är en liten population. Men det mesta är sådant som jag inte själv tänker på utan som andra kommenterar när de ser min design.
”Jag tror att allmänheten oftast tänker på design som något ytligt: att vi bara formger vackra saker som ska stå i vitrinskåpet.”
Vad är du mest nöjd med hittills i din karriär?
– Formex Nova Award är extremt uppmuntrande. Det är tufft ibland att vara en oberoende designer. Du måste hela tiden motivera dig att fortsätta och övertyga dig själv om att du är på rätt spår, så jag är otroligt nöjd med att få det här priset. Jag jobbar mycket med materialforskning. Jag har fokuserat på köttindustrin och har kommenterat den i min design. Jag bjuder in till diskussion och debatt och är stolt över att det har fungerat. När någon vill debattera med mig så gör jag mitt jobb bra.
Du har inte valt den enklaste vägen som designer. Varför nöjer du dig inte bara med att formge en stol?
– Det kan man fråga sig. Material är en så viktig del av vår vardag och de kan fungera som verktyg för förändring. Material kan förstöra eller rädda vår planet. Jag tycker också att de fungerar som en bra utgångspunkt för en diskussion kring olika idéer jag har.
Kan design rädda världen?
– Design kan göra vad som helst. Men designer måste samarbeta med andra briljanta människor från andra discipliner. Jag vill gärna veta historien bakom något och inte bara se ett vackert föremål, men det ena behöver inte utesluta det andra. Jag tror att allmänheten oftast tänker på design som något ytligt: att vi bara formger vackra saker som ska stå i vitrinskåpet. Men om man kan kombinera estetik och research så når man människor på ett annat sätt. Jag ser fram emot att se vilka produkter som ser dagens ljus som resultat av alla utmaningar som jorden möter just nu.
Vad händer härnäst för dig?
– Som för alla har mina planer förändrats mycket på grund av corona. Jag skulle egentligen ha påbörjat en utbildning men det ska jag försöka skjuta upp till nästa år. Och jag skulle egentligen ha varit med på en utställning just nu … Men jag försöker hitta nya projekt att ägna mig åt.
Publicerad i Tidskriften Rum nr 9-2020