Inredning med en tydlig idé – Lisa Marie Mannfolk Eklund har läst den hajpade inredningsboken Every Room Should Sing av inredaren Beata Heuman.
Kommer ni ihåg filmen La moustache? Den handlar om Marc. Han har rakat av sig sin ansiktsbehåring. Eller har han? En lite lurig rulle, tankeväckande och en smula svindlande tills jag såg bakom kulisserna-inslaget där regissören Emmanuel Carrère berättar om sina tankar. Och idén bakom. Eller snarare bristen på idé. Det visar sig nämligen att han inte riktigt heller vet hur det hela hänger ihop, eller vad något betyder. Merde! Hela filmen föll ihop comme une korthus. Jag har inget emot att jag inte förstår, men jag vill definitivt att det ska finnas något att förstå. Det är a och o att ha en tanke med det man gör. Det har Beata Heuman.
”Vi uppmuntras att se oss omkring i världen, titta på fina inredningar, läsa böcker, studera konst och inspireras av andra men i slutänden göra något eget av det”
Enter vårens kanske mest hajpade inredningsbok, Every Room Should Sing (Rizzoli). I tio roliga och ganska spretiga kapitel berättar den svenska inredaren, som numera bor och jobbar i London, varför hon tycker att inredning gör livet värt att leva. Regel ett är att det inte finns några regler. Fast det vet ju både ni och jag att det visst gör. Därför läser vi vidare. Förutom att hon poängterar att vi kanske inte kommer att hålla med henne, tycka som hon, några gånger för mycket gillar jag nästan allt med de här 240 sidorna. Sådan schvung! Så spänstiga projekt och fina bilder. Och faktiskt – en tydlig idé.
”Beata Heuman ber oss att sluta efterfråga färgkoder och i stället rannsaka oss själva varför just den färgen slår an något hos oss”
Här står personen i centrum, alltså den som ska bo i huset eller lägenheten. Den något läskiga frågan blir: ”Vem är du?” raskt följd av: ”Vad gillar du?” ”Vad är viktigt för dig och din familj?” ”Och vad tar du med dig, både tankemässigt och i det faktiska flyttlasset, från ditt tidigare liv”. Det är inte hjärnkirurgi och ja, vi har hört det förut, men det är sympatiskt och ibland ska gudarna veta att man behöver repetition. Upprepning är kunskapens moder, och allt det där. Vi uppmuntras att se oss omkring i världen, titta på fina inredningar, läsa böcker, studera konst och inspireras av andra men i slutänden göra något eget av det, något som passar oss. Det är dessutom oundvikligt, menar hon, eftersom vi alla är unika personer. Hon har uppenbarligen lite större tilltro till mänskligheten än undertecknad, men kör i vind.
Vill man bara bläddra och titta på käcka bilder funkar boken finfint, men det jag tycker mest om är det analytiska draget som liksom smygs in i förbifarten. Beata Heuman ber oss att sluta efterfråga färgkoder och i stället rannsaka oss själva varför just den färgen slår an något hos oss. Hon vill få oss att tänka, prova och bena lite i våra preferenser; analysera varför vi faller för vissa grejer och inte andra. Det är en av mina favoritfrågor i livet. Boken är lättsamt skriven och i ärlighetens namn mest bilder, men hon vill locka dig till att lära känna dig själv. Och det, mina vänner, är ju ändå hyggligt tungt.