Efter ungefär ”en miljon husvisningar” hittade Frida och Jonas och de tre barnen till slut sin drömkåk – en sjuttiotalspärla där varje planka valts med omsorg och med en förtrollande silhuett. Häng med in i ett hus som vårdats – och vårdas – med kärlek.
Styling Myrica Bergqvist Foto Patric Johansson
Skarpa vinklar och kantiga hörn och så det vackra vita teglet. Den iögonfallande siluetten knockade Frida direkt. ”Kärlek vid första ögonkastet” är en klyscha av en anledning – det stämmer väl in på känslan Frida och Jonas Billegren fick när de, efter otaligt många husvisningar, äntligen träffade rätt. Frida hade ”knarkat Hemnet” från morgon till kväll i närmare två år, nästan helt utan preferenser för något speciellt område. Att huset skulle kännas rätt var viktigast. Och så en dag dök det plötsligt upp, huset med stort H, med den eleganta fasaden och som invändigt sett mer eller mindre likadant ut sedan huset byggdes. Det äldre paret som sålde huset stod dessutom själva bakom bygget.
– Man kunde verkligen känna hur känslosamt det var för dem att ta beslutet att släppa taget om något som de höll så otroligt kärt. De berättade om allt, om panelen i taket, hur de mödosamt valt ut varje planka, helt utan kvistar, berättar Frida.
Här hade det uppenbarligen bott två eldsjälar, som värdesatte både kvalitet och hållbarhet, men också formgivning. Den vackra öppna spisen, exempelvis, var det kvinnan i huset som designat. Överlag var här varje detalj genomtänkt – och oförstörd, vilket gjorde huset än mer attraktivt för Frida och Jonas. Här fanns inga renoveringslager att riva bort och återställa. Dessutom var skicket på huset så fint.
– Det kändes nästan som att de knallat runt med sidenstrumpor på i alla dessa år. Uppenbart var att här bodde två eldsjälar, som vårdat och tagit hand om sitt hus på allra bästa sätt.
Innan inflytt fick Frida och Jonas en gedigen genomgång av huset av de förra husägarna, som berättade hur de tänkt med både materialval och design. Att överta tegelvillan var alltså ett ärofyllt uppdrag. Även om skicket var fint, var huset i princip orört sedan 1970 och med närmare 50 år på nacken krävdes vissa uppdateringar, inte minst av det ”lite tråkigare slag”, som dränering av grunden – ett kostsamt jobb, som dessvärre inte syns på ytan. Frida och Jonas målade och spacklade också alla husets väggar. Men det största, och roligaste, ingreppet var i köket, som efter femtio trogna år, sjöng på refrängen. I enlighet med resten av huset var det av största vikt att inte tumma på kvalitet eller design. Det nya köket skulle dessutom vara lika genuint som det som satt där innan.
– Vi stod inte ut med tanken på plastiga lådsidor och repiga skåpsinredningar, utan ville att precis allt skulle vara i trä, rätt igenom.
Valet föll på ett kök från Kvänum.
– Det kändes helt rätt för just vårt hus, tidlöst och inte för trendigt. Dessutom smälte det in i fint i huset och var så klart av god kvalitet. Målbilden är att även det här köket, precis som det gamla, ska få leva i minst femtio år.
Inredningsmässigt präglas stilen till största del av huset i sig, berättar Frida. Stilen på byggnaden talar för möbler och inredning, som i mångt och mycket består av element från just 1970-talet.
– Fast på ett fräscht och modernt sätt. Ett tema för vår inredning är möbler i trä som bas som vi poppar upp med roliga färgglada accenter i form av textilier och inredningsdetaljer.
Källarplanet andas i större grad autentiskt 1970-tal, för där nere har familjen inte renoverat alls, inte ens målat väggarna och knappt bytt ut några möbler. Den orangea sammetssoffan exempelvis, fick de ärva av det äldre paret de köpte huset av. Den står sig fint nere i gillestugan, mot den klassiska panelväggen i furu. De övriga väggarna går i en mörkrostig terrakottafärg.
– Perfekt synkade med det röda teglet i den öppna spisen. Så fint! Vi vill inte ändra på något egentligen, säger Frida.
Är ni båda lika intresserade av inredning?
– Ja, det skulle jag nog säga. Kanske är jag mer drivande och kommer med fler idéer, medan Jonas är mer praktisk och eftertänksam, säger bu eller bä till alla mina påhitt. Det är ofta jag som, ettrig som en vessla, väser olika idéer i Jonas öra. Då och då går han igång och börjar skissa på diverse ritningar. Om jag får skryta tycker jag vi är den perfekta inredarkombon.
Hur speglar hemmet er?
– Det är nog snarare vi som speglar hemmet. Jag vill tro att huset påverkat och inspirerat mig på så otroligt många sätt. Allt från sättet jag rent modemässigt utrycker mig, både privat men också i mitt arbete som modedesigner. Jag har överlag förändrats mycket sedan vi flyttade hit – hittat glädjen i trädgårdsarbete exempelvis, som jag inte alls visste att jag var intresserad av, säger Frida. Hon avslutar:
– I det här huset vill jag både vara bohemisk och jordnära, samtidigt som jag vill frossa i glamour och vintagenostalgi. Om somrarna leker jag ibland med Palm Spring-estetiken och 1970-talet där. Då bär jag kaftaner, stora hattar och dekorativa klackar. Pinsamt, kanske, men jag är uppenbart en person med mycket fantasi.
Frida jobbar som modedesigner på &Other Stories. Här sitter hon i sin ateljé i källaren.
Publicerad i Rum Hemma nr 01-2022